Ingen i det här landet kan ha undgått att veta att Anna Wahlgrens dotter har gett ut en bok.

Boken heter Felicia försvann. Boken ska även bli pjäs på stadsteatern. Jag tror att den pjäsen kommer att minska medelåldern radikalt bland teaterbesökarna.

Man brukar annars säga att de främsta teaterbesökarna är sexuellt otillfredställda kvinnor i femtioårsåldern. I det här fallet lär det nog bli en vädig fart på småbarnsmammorna i tjugofem-trettioårs åldern. Anna Wahlgren är ju främst känd för sin bok om barnuppfostran.

Jag känner inte Felicia.

Jag känner inte heller Anna Wahlgren.

Jag har barn men har aldrig läst barnuppfostringsböcker och då inte heller Barnaboken av Anna Wahgren.

Jag har heller aldrig tillbringat tid på föräldraforum.

Min tid har jag tillbringat tillsammans med barnen.

Jag vet inte om Barnaboken är något att ha eller inte.

Men en sak vet jag.

Jag tycker synd om Anna Wahlgren. Hon är gammal och hon lever och Felicia verkar önska livet ur henne. Det finns en begravning med i boken. Det är som ett symboliskt modersmord som äger rum inför hela svenska folket. Många människor gör nog symboliskt upp med sin mor eller far eller med både far och mor.

Men bör denna uppgörelse och i detta fall så hatfyllda få göras i en bok, på en teaterscen och hör och häpna på altare i svenska kyrkor.

Jag tycker ännu mer synd om Felicia än om Anna Wahlgen. För hatet kan aldrig göra en människa fri. Felicia är snart femtio år gammal och ändå pratar hon om hatet som en rättighet.

Jag är medlem i svenska kyrkan. Jag är troende. Jag är troende och undrande inför den svenska kyrka som jag tillhör.

Flera kyrkor runtomkring Stockholm har upplåtit sina lokaler, ja även det heliga altaret till Felicia. Felicia har där fått tala fritt om rätten att inte försonas och om rätten att inte förlåta.

För mig som kristen är förlåtelsen det centrala i hela kristendomen. Om vi inte kan förlåta och om vi inte kan försonas, ja då blir det mycket svårt att leva med varandra.

Felicia har stått oemotsagd.

Jag anser att kyrkans personal skulle sagt att sådana föredrag hör inte hemma i deras lokaler.

Jag anser också att som kristen skulle man ifrågasätta hur Felicias egna barn, syskon och mamman Anna Wahlgren som faktiskt lever mår i detta.

För mig är att vara kristen att handla gott. Det är inte alltid lätt. Ibland kan man ha intentionen att vara god, men det leder inte riktigt dit.

Men ett föredrag i kyrkan om att inte försonas om att ha rätt att hata sin mor kan aldrig, aldrig leda till något gott.

En sådan kyrka måste på djupaste allvar begrunda sin värdegrund.

 

trollmor

4 september 2013 11:10

Svenska kyrkan har förlorat många medlemmar och behöver pengar. Svenska kyrkan har därför tummat på sin egen etik. Publikdragande namn behövs. Jag är också troende. Men jag har gått ur Svenska kyrkan. Jag hyllar moder jord som gett oss livet. Jag är häxa.

elisel

4 september 2013 21:11

Beklagligt om svenska kyrka tummar på sin etik. Gud tummar aldrig på sin etik.

 

Emelie

4 september 2013 12:25

Bra skrivet :)

elisel

4 september 2013 21:09

Tack::)

 

Marie K

6 september 2013 10:53

Mycket vackert och kärleksfullt skrivet. Håller med till hundra procent.Tror oxå att det handlar om publikfrieri. Tror däremot inte att det leder till fler aktiva medlemmar i Svenska Kyrkan. Sorglig när man säljer sin själ för pengar (i detta fall fler medlemmar). Vad har man liksom kvar att erbjuda då, om man inte står upp för rätt och fel utan vill vara populära?

elisel

11 september 2013 12:54

Ja, det är publikfrieri. Vi medlemmar behöver bli r aktiva och få insyn i vilka som styr. Det får inte vara så ljumma själar som det är i dag. Tack för att du tittade in.

 

Tone Lønstad

10 september 2013 21:22

Har ikke ord!! Endelig et menneske som setter ord på mine tanker i forhold til forsoning og Kirken. For meg har kirken alltid vært kultur, trygge tradisjoner og forsoning. Med med mennesker, med Gud og oss selv. Kirken er til trøst også for oss som ikke er praktiserende. Kirken er barndom, blomster, kjærlighet og noe grunnleggende i mange menneskers liv.Der våkner liv og der sier vi farvel. Kirken er hellig selv for oss som ikke tror.

Der åpner dem opp for dette! Slakt av et medmennekse under skyggen av den vakre prekestolen der presten alltid har stått å snakket om kjærlighet. Forran Jesus på korset som for mange er et sted til ettertanke og empati. Der og akkurat der tillater Kirken Felicia og hate for penger. Akkurat der slaktes en kvinne for underholdning.
Og jeg spørr meg. Hvorfor hyler ikke dere? Hvor er protesterne fra deres som skal døpe deres barn der, gifte dere der,begrave deres kjære der? Dette er et sted dere alltid kommer å ha nært. Kirken står mitt i kommunen, Der skjer skoleavsluttningen og Julespillene som gir deres barn vakre minner. Kirken eies av DERE. Ta den tilbake!

http://Ingenting er hellig

elisel

11 september 2013 12:52

Tack för dina kloka ord. Kanske kan vi medlemmar påverka genom att rösta i kyrkovalet och se till att de som sitter nu ersätts av mindre ljumma yrkesutövare. Vi vill ha människor som är aktivt troende och visar det i handlingar. Tack för att du tittade in.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte skrivit på ett tag. Syrran har gått i behandling för bröstcancer senaste året. Hennes son som haradhd har inte fixat det. Han har varit på psyket. Jag har fått finnas där för båda. Bekantskapskretsen har blivit rikare. Nu är de kvar, de ...

Alla hushåll borde ha en bok. Healingkoden heter den boken. Den är skriven av Alexander Loyd oc h Ben Johnsson. På framsidan står det att boken handlar om sex minuter för att läka orsaken till dina problem med hälsa och relationer. Trams, tänkt...

Alla barn har säkert någon gång funderat över om eras föräldrar verkligen är deras riktiga föräldrar.   I dagarna har det kommit ut en bok om den unga flickan Myra som plötsligt får reda på att hon är adopterad.   Boken är utgiven på det spec...

Det är som om jag skriver inre böcker varje dag. När jag möter människor och ser nya platser går jag ut och in i och ur olika handlingar. Jag tänker att varje plats och varje människa är en bok. Men jag hinner inte skriva alla böcker jag möter inom...

I går ringde han igen min lille sladdbror. Först var han så glad. Han berättade att han bowlat med två kompisar. Men sen blev han plötsligt så ledsen på rösten. - Jag fick sämst poäng, sa han. - Men det är väl inte så allvarligt att förlora i...