Jag hatar uttrycket blod är tjockare än vatten. Det uttrycket förutsätter nästan att det är omöjligt att göra sig av med sitt sociala arv och bli något annat än det man var född till.

Jag hade en period när min yngsta var nyfödd då jag var som besatt av att få bättre kontakt med släkten. De flesta i min släkt hade inget intresse av varken mig eller mina små. Men jag fick kontakt med en moster i allafall som lät intresserad i telefonen. Det var inte så att hon öppnade stora famnen precis. Men hon sa att hon gärna träffade mig om jag åkte dit. Då kunde hon bjuda på en kopp kaffe. Jag fick min dåvarande sambo att gå med på att vi fyra packade in oss i bilen och åkte de 20 milen. Jag tror att hon blev glad när vi kom. Men så hon pratade. Hon pratade om sin styvdotter som hon hatade och om andra människor hon hatade och hur bortspillt livet var.

- Det är det där djävla samhällets fel och det är den där djävla Margits fel(styvdottern hette Margit), sa hon i var och varannan mening.

Sen berättade hon att min mamma brutit ihop och blivit psyksjuk när jag var ett år.

Hon tittade med elaka ögon på mig när hon berättade det.

- Du var allt en djälva unge att skrika, när jag skulle ta hand om dig, sa hon och skrattade rått.

Sen minns jag inte mer vad hon berättade. Jag fick i allafall värma barnmaten på spisen.

Den dåvarande sambon och jag fick stanna vid en korvkiosk på hemvägen.

Det var en väldigt bokstavlig kopp kaffe hon bjöd på, utan varken mjölk eller socker eller minsta kex till. Vi hade med oss en chokladask som hon placerade högst upp i ett skåp.

Jag har aldrig åkt tillbaka för att hälsa på henne igen.

 

Inger Maryissa

4 februari 2011 22:06

en så otrevligt upplevelse / besök hos din moster.
Kan tänka mig det var en chock hennes beteende.
och att det gjorde dig mycket ledsen och besviken
Förstår att du aldrig åkte tillbaka för att hälsa på henne igen.

och så sorgligt att de flesta av din släkt aldrig visat intresse för dig och dina barn

Och det är så sant så att det är inte alltid så att "blod är tjockare än vatten "

Vet lite av detta när det gäller min släkt också.
Jag har aldrig lärt känna mina släktingar då mina föräldrar har hållt oss undan från dem
och som jag förstått har det varit en massa konfliker med släkterna på båda sidor.
Sedan när jag som vuxen har försökt få kontakt så har det inte gått så bra.
tänk hur konflikter inom släkter kan förstöra så mycket.

kram

http://ingermaryissa1.blogg.se

elisel

5 februari 2011 23:21

Ja och jag tror att det är viktigt att känna till sin släkt och den historia som finns där.
Men sen finns det andra människor som betyder mycket mer.
kram tillbaka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte skrivit på ett tag. Syrran har gått i behandling för bröstcancer senaste året. Hennes son som haradhd har inte fixat det. Han har varit på psyket. Jag har fått finnas där för båda. Bekantskapskretsen har blivit rikare. Nu är de kvar, de ...

Alla hushåll borde ha en bok. Healingkoden heter den boken. Den är skriven av Alexander Loyd oc h Ben Johnsson. På framsidan står det att boken handlar om sex minuter för att läka orsaken till dina problem med hälsa och relationer. Trams, tänkt...

Ingen i det här landet kan ha undgått att veta att Anna Wahlgrens dotter har gett ut en bok. Boken heter Felicia försvann. Boken ska även bli pjäs på stadsteatern. Jag tror att den pjäsen kommer att minska medelåldern radikalt bland teaterbesökarna...

Alla barn har säkert någon gång funderat över om eras föräldrar verkligen är deras riktiga föräldrar.   I dagarna har det kommit ut en bok om den unga flickan Myra som plötsligt får reda på att hon är adopterad.   Boken är utgiven på det spec...

Det är som om jag skriver inre böcker varje dag. När jag möter människor och ser nya platser går jag ut och in i och ur olika handlingar. Jag tänker att varje plats och varje människa är en bok. Men jag hinner inte skriva alla böcker jag möter inom...